tisdag 30 september 2014

Ingenting


Hör hur stressen närmar sig,
rusar emot mig
Jag stänger dörren och jag cyklar bort
Runt om mig flockas stressen, i mänsklig gestaltning
Klump i magen
Så vackra men så ovetande dessa individer är
de vet inte om sin skönhet
inte förstått sina förmågor
de lever ett liv ovetande om att de duger

Jag tänker att det idag är viktigt att träna på att vara naturlig,
Det kommer liksom inte av sig självt längre
Inte i en värld av media
Där kraven formar individer utan unicitet

Lyssnar på texter som betyder absolut ingenting
Tänker för övrigt att ingenting är något väldigt vackert
Ordet liksom,
hur det smakar
låter
känns och syns
Används alla sinnen är ordet i sig självt något vackert

ingenting

Det är idag viktigt att träna på att vara ingenting och samtidigt vara alldeles perfekt.



måndag 29 september 2014

Det som tillhör livet


Hon säger jag borde ta bort något ur livet
Han säger jag borde ändra prioritering
De säger jag borde byta varv
göra mindre
göra mer
få honom att le
göra honom starkare
säga hej då.

Hon säger jag skulle må bra
om jag skrev lite mer
lite oftare
lite bättre

Han vill inte såra mig
men ber om mer tid
tillsammans

Jag säger att jag vill 
göra allt
går inte ta bort
det som tillhör livet



Jag ska ge mer
tid
texter
brev
styrka

Det är så nära att det går
i min fantasi finns det tid
för allt
alla

Det är så nära
så att jag tror att det går


Jag minns de dagar då vi log tillsammans
då texterna gav självförtroende
då tiden fanns 

Minnena ger ork
det går
om jag bara vill
och jag vill
 för jag vet 
att annars försvinner det som tillhör livet


söndag 28 september 2014

En kväll i tillvaron



Skapar plats åt ljusen
så att mörka kvällar kan få liv


Klingande flaskor som en gång doftat jul
på en stol från seklens många familjestunder


Pratar med vänner om nuet och förflutet 
Låter rummet fyllas med toner från 80-talet


Gör tankekartor om 90-talet
trasslar ut brister till insikt

 
 skjuter bort tankar om prestation
Så att skratten hörs högre

 
 
Att ge plats åt ljuset är en investering
För snart är saknaden av solen allt för stor







torsdag 25 september 2014

Blondinbella

En inspiration mellan alla uppsatser var skönt! Isabella Löwengrip föreläste i den stora salen som ligger dold bakom de mysiga soffgrupperna. Träffade en gamal bekant, vi utbytte minnen och framtidsplaner. :)

Spenderar resten av dagen i stallet och kvällen hos moster, det ska bli mysigt!

onsdag 24 september 2014

Sommaren är lång!

Det är så konstigt att det gått så fort. Jag blir förvånad att det ryms så mycket i tiden och i livet som passerar.

Förra sommarn var så otroligt bra, jag minns hur jag förvånat blickade tillbaka på den förra hösten när jag började trean och tänkte 'herre gud'. Det var galet. Jag var så glad det var så perfekt. 

Det som förvånar mig ännu mer än förra sommaren är denna sommaren! Inte trodde jag att det kunde bli ännu bättre än förra året! Men så blev det. 

För mig känns det som om sommaren 2014 varat i en evighet. Man brukar säga att det går fort om man har roligt, och det stämmer ju. Det har ju gått fort, men samtidigt så otroligt långsamt. Det som hände i juni känns så otroligt långt bort! 

Studentveckan ligger på topplistan när det gäller roliga händelser i mitt liv. Och själva studentdagen chockade mig. Jag hade så otroligt roligt! Och trots att jag är mitt ibland alla dessa människor som uppvaktade mig nästan varje dag, är det en sådan här dag jag vaknar till och faktiskt inser hur mycket de betyder och hur mycket jag har i mitt liv till vardags. Tacksamheten var enorm! Det här var MIN dag, som jag kämpat för i 13 år. Glädjetårarna, musiken, kärleken, glädjen, skratten, ja allt var överväldigande! Känslan som jag hade under detta dygnet visste jag inte fanns, föreställningarna om studenten var inte i närheten av hur den verkligen var. Tack alla som gav mig denna upplevelse! 


Dagarna efter studenten fylldes med vänner musik och fest. Jag fick en helg på mig innan jag blev hämtad på natten och vi åkte till flygplatsen. Allt var så bra! Vi skulle till Spanien, Mallorca, Alcudia. Veckan spenderades med en som står mig nära. Det var en vecka med sol, bad, drinkar, fiskar, musik, upplevelser, snorkling, skratt, långa promenader och ingen paella. Den förvaras nu i en bok bland andra underbara minnen. Tack för denna veckan! 


Dagen efter hemkomst började förberedelserna inför hösten. Böckerna åkte fram och jag tampades med distansstudier på dagarna, jobbade på kvällarna och flera nätter spenderades på soffan hos en vän. Det bara blev liksom så. Vi tog nattritter och gjorde det bästa av den lilla tid som fyllde utrymmet mellan böcker och brev. 

Andra året i rad skulle jag fira min födelsedag på jobbet, det komiska är att det varit så mycket roligt fram tills nu att jag nästan glömde bort att jag fyllde år. Jag påmindes om det i ett sms ett par dagar innan. Jag skulle bli upphämtad klockan 15. Åh vad spännande! Hanna kom, festklädd och jag sattes i en bil med ögonbindel. Efter en timme i denna okända bil, med okänd förare och Hanna som ingenting säger, kliver jag ut bland frustningar och gnäggningar. Vi var på en stor ridanläggning, vi hade haft transport med Hannas hästar med oss och det var massor med folk. Jag förstod ingenting. Det var först när jag satt där med kavaj och vita ridbyxor efter 15 min lektion för Hanna om hur man får hästen att tölta och när mitt namn ropas upp i anläggningens högtalare jag faktiskt förstod att jag skulle tävla!!! Det gick bra! Familjen var med, de mötte upp oss på framridningen och jag var galet förvirrad. Det var helt klart bästa födelsedagen i hela mitt liv! Tack Hanna, Karin och Bodi! 
Tävlingen gick bra, det blev både en första och andra plats! 

Vardagen fortsatte och kursen tog slut. Den lediga tiden spenderades som extra tid i stallet. Jag jobbade mycket med unghästen nu, och med min egna ögonsten såklart.

Strax här efter packade vi väskorna och detta året begav sig hela familjen till tidsmaskinen som skulle ta oss över havet till medeltiden. För självklart skulle vecka 32 spenderas på visbys medeltidsgator även i år. Det var ett kärt återseende som kommer ge mig energi de kommande 51 veckorna. 




Det var nu 3 veckor kvar till jag skulle ta bussen till universitet. För tack vare biologin kom jag in på mitt förstahandsval! Första veckan spenderades i sängen med hög feber, så typiskt! Andra veckan vet jag inte vilket tillstånd jag var i. Jag sov i villet fall bort den. Tredje veckan spenderades på alla möjliga ställen! Det var kickoff med pedal och allt och lite till hände. Det var jättekul! Ena natten spenderades bland annat i ett tvåmannatält med 5 andra frysande, klagande personer, vårt försök till lägereld med värmeljus utanför lyckades tyvärr inte  hålla oss varma. Det var i vilket fall en vecka med massa skratt sång DANS skattjakter nya vänner och väldigt lite sömn. 




Och nu är jag här, på en buss på väg till universitet. Om en vecka är första kursen klar och alla förändringar som hänt senaste halvåret i livet känns som de håller på att ebba ut i en vardagsrytm. Det känns skönt att närma sig en rutin efter så lång tid på resande fot mellan alla händelser. Alla minnen och känslor finns ju ändå kvar, och jag tänker att om jag skriver ner de i ett litet hörn i bloggen är det enkelt att plocka fram allt det fantastiska som fyllt mitt liv och njuta när jag vill. 


Hoppas ni haft lika bra sommarmånader som jag har. :)


(Lånar lite Gotlandsbilder av Linn sålänge tills alla de försvunna bilderna kommer tillbaka)